Föreningen och dess hus
Det är ingen tvekan om att husen har en speciell betydelse för föreningen och medlemmarna. Det är sammanlagt tre olika hus vi pratar om. Det första låg i kvarteret Forsete, efter Kungsgatan, ungefär där Kungspassagen ligger i dag. Det andra, Vasagatan 1, blev vida berömt som Hantverkshuset. Här har nästan varje Umebo över 40 år någon gång varit på fest eller middag. Det tredje huset är vår nuvarande föreningslokal på Kungsgatan 95, granne med Pettersson-Berger fastigheten.
Att det är något alldeles speciellt med husen understryks inte minst i denna måleriska och romantiska beskrivning från Jubileumsboken 1947.
"Det gamla hantverkshuset i kv. Forsete saknade ej sitt skönhetsvärde, trots de oansenliga dimensionerna och byggnadens instängda läge mellan fula träkåkar och konsums av trälådor, packcyklar och andra affärslivets attribut belamrade gårdsplan. Den låg där som en liten arkitektonisk oas mitt i all bråten, en smula anspråkslös visserligen, men med sina rena linjer och ytor och trevligt inredda rum gav den en värdig inramning åt hantverkarnas föreningsliv. Men med köpet av den Hallströmska villan vid Strandgatan flyttade den traditionsrika föreningen in i en av stadens vackraste byggnader, ritad av stadshusets berömde skapare, professor Ragnar Östberg.
Föreningslokalen Kungsgatan 65. Fastigheten såldes 1942.
Den är en liten arkitektonisk pärla, inkomponerad för sitt läge i backen mot den öppna älvdalens flödande solljus, dess gröna plåttak och röda ytterväggar på en mot älven dekorativt hög gråstenssockel gör den till ett förtjusande föreningshus, till en naturlig drivbänk för kultur, god smak och harmonisk samvaro. De tre ljusflödande salongerna ha också blivit uppskattade lokaler för allahanda sammankomster, årsmöten, fester och utställningar. Konstlivet frodas i alldeles särskild grad inom dess väggar liksom det gjorde i det gamla hantverkshuset, och de många konstutställningarna har gjort salarna till kulturens träffpunkt alldeles vid sidan om föreningens egen kulturvårdande uppgift.
Här har föreningen utmärkt utrymme för sina sammankomster, här dryftas angelägenheterna inom föreningens styrelse, lånekassans styrelse, ungdomsgillet, kvinnoklubben och de olika yrkesförbunden. I styrelserummet står den bokhylla, som förvarar de värdefulla bokbanden från föreningens numera avsomnade lånebibliotek, på ett vackert intarziaskåp, skänkt av Gris-backa Möbelsnickeri, tronar olika ordförandeklubbor, där står även som en påminnelse om orientens konsthantverk en venetiansk urna skänkt till föreningens Finlandsmässa av ingenjör R. Fredriksson och inköpt av föreningen, och där hänger gamla säkra Lindqvist-karakatyrer av kända hantverksprofiler. Just nu har lånekassan dragit in i dessa lokaler och ger en påminnelse om hantverkslivets mer prosaiska sidor.
Men nere i djupa källarvalven vilar i sina klichelådor porträtten av de hantverkets förgrundsgestalter, som i förra seklet kämpade för hantverksidealen och skapade föreningshistoria. Och i arkivets brevpackor kan den kultur-intresserade fiska fram dekorativa gesällbrev skrivna på 1840-talts sirliga stilspråk mm med den myndiga tyngd som kommer av det runda sigillet och namnunderskrifternas mångfald.
 |
Gårdshuset till Kungsgatan 65 var föreningens rymliga möteslokal. |
När föreningen på årsmötet den 30 mars 1942 efter långvarig och delvis hetsig diskussion beslöt sälja sin förutvarande fastghet i kv. Forsete för 250.000 kr till Umeå konsumtionsförening u.p.a. skakade mången hantverkare på huvudet. Men anbudet ansågs fördelaktigt och i bakgrunden hägrade ett projekt om byggande av av ett större stenhus vid Trångsund. (Numera Storgatan vid Skandiahuset). Sedan försäljningen beslutats visade det sig, att föreningen ej ägde ekonomisk ryggrad att realisera Trångsunds-projektet, ty tiderna voro ovissa och Umeå stad, som ägde tomten, satte som villkor för försäljningen en viss tidsfrist för etapperna. Advokat Sven Hallström, som utbjudit sin villa, hann höja sitt anbud till 130.000 kr innan föreningen bestämde sig.
Det nuvarande hantverkshuset kunde visserligen ej tävla med den gamla fastigheten ifråga om affärsläge och ansågs därför på lång sikt som diskutabel affär. Men utvecklingen har i stor utsträckning korrigerat den åsikten. Fastigheten har sedan köpet, enligt vice värden, byggm. Bertil Hörnlunds uppgift, endast kostat föreningen omkring 5.000 kronor i reparationer och omändringar. Det ger en årlig avkastning av 7-8 procent och nuvarande saluvärde ligger väsentligt över köpesumman, varom ett köpeanbud på 150.000 kr. från Anderssons Värme vittnar. Och ändå avsåg det förslaget egentligen endast tomtvärde, eftersom firman tänkt riva ner byggnaden.
Det är endast att tillfoga, att föreningen i år beslutat om inrättande av en gillestuga i fastighetens källare för en beräknad kostnad av 7-10.000 kronor. Meningen är att medlemmarna genom eget arbete och egna insatser skall bestrida gillestugans tillkomst".
Det kanske inte var så konstigt att man länge kämpade för att kunna behålla Hantverkshuset vid älven. Så mångordigt lovsjunget och så uppskattat. De ekonomiska förutsättningarna var dock inte de bästa. Fastigheten krävde en genomgripande renovering i slutet på 80-talet som föreningen saknade medel för. Ansträngningar gjordes för att finna lämplig finansiering, men utan resultat. Säkert tog många medlemmar med tungt hjärta beslutet att sälja huset. Eftersom föreningen var så starkt förknippad med huset var det många som nästan upplevde att föreningen upphörde när man gjorde sig av med huset.
1988 formulerade dåvarande ordföranden Bengt Ekström sin syn i den då mycket aktuella debatten om Hantverkshusets framtid:
"- Om vi bara hade vetat vad framtiden innebär skulle det vara lätt att besluta vad vi skulle göra med Hantverkshuset? Framtiden blir vad vi beslutar att göra med den.
- Om vi bara hade gjort si eller så tidigare skulle vi nu - haft huset kvar/ sluppit bekymmer - och kunnat göra så här! Det är lätt att vara efterklok som man säger. Men nu gäller det att tänka efter före innan vi beslutar om framtiden för Hantverkshuset.
Hantverkshuset vid Strandgatan/Vasagatan. Såldes 1990.
Under 1988 har jag arbetat med renoveringsplanerna på vårt gamla hus från 1906. Genom kulturminnesmärkningen 1976 som fastställdes 1980 skall huset bevaras som det var från början. Ändå skall yttertaket byggas om och avluftas, isoleringen i väggar och tak förbättras, trasiga sönderrostade avloppsrör från 1906 skall bytas ut, gamla underdimensionerade elledningar skall bytas ut och ventilation som inte finns skall byggas in genom hela huset till alla utrymmen - men det får inte synas att det är utfört för allt skall vara som det alltid har varit. För detta ändamål bidrar Riksantikvarie-ämbetet med ett mindre bidrag under 2 år för hela ombyggnaden.
Den 20 december 1988 erhöll vi kostnaden för renoveringen av VAB Den beräknades till 2 400 000 kronor.
Därefter startades finansieringsarbetet för den kostnaden.
Under den tiden har bygginflationen i början av 1989 ökat reparations-kostnaden med 500 000 kronor. Regeringens aviserade momsökning till full moms för byggnadsarbeten ökar kostnaden ytterligare med 300 000 kronor. Dessutom har räntan stigit med 2 % genom diskontohöjningar vilket ökar låneräntan ytterligare. Ett genomförande av totalrenoveringen innebär stora förändringar av Hantverkshusets verksamhet.
Samtliga utrymmen i bottenplanet och övre plan måste hyras ut som kontorsytor med marknadsmässiga hyror.
Källarplan skall då renoveras och användas för Hantverks föreningens aktiviteter när vi nu ökar medlemsantalet med 600 nya medlemmar från 1991 genom sammanslagningen med Företagarförbundet.
Sammanträdesrum och ytor för utställningar/aktiviteter iordningställs i källaren. Då kan medlemmar och övriga separat hyra källarlokalen för egna aktiviteter som en del medlemmar efterlyst. Då köket i bottenplan plockas bort blir serveringen i källarplan av enklare karaktär då ett mindre köksutrymme iordningställs i källarplan.
Dessa åtgärder kan ske om vi kan finansiera den förestående ombyggnaden/reparationen och finna hyresgäster som kan betala begärda hyresavtal.
I annat fall återstår försäljning av huset eller att låta det fortsätta att förfalla, vilket är ett brott mot den kulturminnesmärkning som våra företrädare har gått med på att förvalta."
Försäljningen skulle visa sig vara ett klokt beslut. Fastigheten såldes nämligen just innan fastighetspriserna rasade dramatiskt. Och tack vare de miljoner som blev över, kunde också föreningen ta beslutet att även i fortsättningen fungera som självständig förening. På så sätt lever Hantverkshuset vidare inom föreningen. Säkert en skön känsla för alla medlemmar som var med på Hantverkshus-tiden.
1991 köptes fastigheten på Kungsgatan 95. Huset mot Kungsgatan inrymmer lägenheter i två våningar, varav föreningen disponerar en lägenhet som kontor och samlingslokal. I samlingslokalen finns det gamla sammanträdesbordet med sina stolar, duken skänkt av Damklubben, intarziaskåpet, ordförande-klubborna, CM Lindqvists karikatyrer mm. Mycket av det gamla finns således bevarat i våra lokaler och ännu mer i Folkrörelsearkivet på Gammlia. Här finns alla gamla handlingar liksom en hel del föremål. Säkert intressanta objekt för framtida forskning.
Så fick föreningen åter en fast punkt. Något som är helt nödvändigt för oss - en förening utan hus är något helt otänkbart.
 |
Nuvarande Hantverkshuset, |