Skråväsendet avskaffas och hantverksföreningar bildas
Skråväsendet var en tysk uppfinning som importerats till Sverige. Systemet reglerade antalet hantverkare i städerna och var ett sätt att bygga upp stödjepunkter och viktigare handelscentra. En möjligen välmotiverad åtgärd i Tyskland, som bestod av ett stort antal stater, och hade en betydligt mer heterogen och komplicerad samhällsstruktur än Sverige.
Eftersom det var fråga om ett monopol med ett mycket strikt regelverk, så motarbetade skråväsendet en utveckling av näringslivet. Dessutom kom man i konflikt med de liberala ideer som växte sig starka i början av 1800-talet.
Skråväsendet avskaffades först i Frankrike efter Franska revolutionen 1789. Gustav III gjorde vissa ansatser till att luckra upp bestämmelserna men fick dra tillbaka förslaget efter protester från borgerskapet.
1809 förlorade Sverige Finland och Gustaf IV Adolf avsattes. Ytterligare ett steg mot näringsfrihet togs samma år då alla borgarklasser gavs tillstånd att bedriva borgerlig näring och 1815 föreslog adeln riksdagen att fullständig näringsfrihet skulle införas. Endast bondeståndet instämde i förslaget. Tiden var ännu inte mogen.
|
Oscar I. |
När Oscar I tillträdde 1844 stod det dock klart att skråväsendets dagar var räknade. Oscar hade nämligen klart liberala åsikter. I den sista striden förs argument fram som än i dag kan kännas aktuella. Professorn vid Lunds universitet J. Lundell skrev i ” Om Hantverksskrån, näringfrihet och arbetets organisation” att mästerprovet skulle behållas för att ”skydda konstfärdigheten för medtävlan av sådana kapitalister, som utan att äga personlig yrkesskicklighet Pikade efter nya tillfällen att föröka sin rikedom”. Striden handlade också om den framväxande industrialismens nya krav.
Den 22 december 1846 beslöt så riksdagen om införande av den nya Fabriks-och hantverksförordningen vilket innebar slutet för det gamla skråväsendet. Ett skråväsende byggt på Skråförordningen från 1720. Hantverksförordningen innebar att obligatoriska hantverksföreningar skulle bildas. Samtidigt tillkom nya bestämmelser om städernas förvaltning, bl.a drätselkammare. I denna församling hade sex hantverksmästare sin plats.
”I Högloft. Kungl. Collegii” skrivelse av den 27 januari 1847 kallades handels- och hantverks-idkande borgerskapet till städernas rådhus för delgivning. En av artiklarna lydde: ”Nuvarande skråämbeten upphöra då denna författning träder i verkställighet. I stället skola i varje stad de idkare av hantverk, ävenså bageri, bryggeri, och slakterihanteringar som enl 5 24 mom. 1 äro underkastade borgerliga utskylder, utgöra en hantverksförening, som samfällt eller genom fullmäktige, de idkarna bland sig utse, för främjandet av hantverkericrnas förkovran besörja de för dessa gemensamma angelägenheter.”
1847 fanns i Umeå 38 hantverkare med burskap, 29 idkare av hantverk som försörjningsmedel, 3 fabrikanter och manufakturister med burskap samt 3 dito utan burskap.
Dessa bildade Umeå Fabriks- och Hantverksförening med boktryckare EG Lindroth som första ordförande.
Hantverkarna skulle enligt förordningen betala burskapsavgift till magistraten och till föreningen, gerningsören till borgmästare och rådslöneförbättring samt bänkpengar till avlöning åt kykobetjäning och inköp av ved och lyse för kyrkan.
Med införade av folkskolan och tekniska aftonskolor fanns fler utbildningsvägar än bara hos mästarna. Hantverksföreningarna kämpade emot genom att tex kräva mästarprov för alla yrken. Ingen skulle heller få möjlighet att försörja sig, vara mästare, redan vid 21 års ålder. Lämpligare var 30 år. Motståndet mattades dock med tiden.
1864 utfärdas en ny, reviderad hantverksordning med utvidgad näringsfrihet och med frivillig föreningsanslutning. Fram till 1867 var näringslivet i Sverige fortfarande uppbyggt på en mängd skråämbeten med särskilda lagar och förordningar. Men i princip kunde nu vem som helst börja med vilket hantverk som helst utan kompetensbevis.
Umeföreningen startade tidigt en teknisk aftonskola för yrkesförkovran. 1879 begärde man medel av stadsfullmäktige för att utöka verksamheten och förlägga undervisningen av de 60-70 eleverna till vardagskvällar i stället för söndagar. 1881 bildades stadens tekniska aftonskola, vilket kan sägas vara ett embryo till bl a dagens Dragonskola.
Skråtidens betoning av yrkesskicklighet och yrkeskompetens har levt vidare inom föreningen. Stora ansträngningar har gjorts för att stötta yrkesundervisningen, dela ut gesällbrev, utbilda medlemmarna i företagande mm. Tankar har till och med funnits på att utfärda kompetensbevis för företagare.
Vi kan se att många av de gamla idealen fortfarande lever kvar inom föreningen. Fortfarande har ordet hantverk en gedigen klang av kunskap och kvalitet. Vi är glada att kunna föra det arvet vidare
Så här tänkte sig konstnären C. A. Dahlström situationen ”När alle får göra hvad de vilje” och en poet skaldade 1846: ”Skomakarn vid sin läst Der han förr trifdes allrabäst. Han syr nu rock och väst. Och Skräddarn, han blir handelsman, Mjölnarn, Sotarn byta med hvarann, Apthekarn håller spisqvarter och Smeden gör Klavér”.